Gustav Vasa

Gustav Vasa, född 1496, var Sveriges kung från 1523 fram till sin död 1560. Under sin tid som regent arbetade han oavbrutet med att stärka den svenska kungamakten och centralisera rikets förvaltning. Som kung regerade han därför med hårda nypor och for våldsamt fram bland både inre och yttre fiender.

Som ett led i centraliseringen av den svenska staten lät Gustav Vasa reformera kyrkan och införa protestantismen i Sverige. Detta gjordes för att förbättra rikets finanser. All kyrklig egendom tillföll därmed staten samtidigt som kungen hädanefter blev den svenska kyrkans överhuvud.

Gustav Vasa moderniserade också det svenska militärväsendet och lät öka skattetrycket på Sveriges befolkning. Detta ledde till flera stora bondeuppror som slogs ner med järnhand. Det största och absolut mest allvarliga var Dackefejden 1542-1543.

Under sin långa regeringstid fram till 1560 byggde Gustav Vasa – trots motstånd från både bönder och adeln – upp en stark statsmakt. Han lyckades samla makten hos en enda person på ett sätt som aldrig skett tidigare i Sverige.

Sverige gjordes nu även till ett arvrike där kungens äldste son skulle ärva kronan (tidigare hade ofta nya kungar röstats fram genom val).

I drygt 130 år (från 1523 till 1654) härskade Gustav Vasas ätt över Sverige. Under den här tiden förvandlades Sverige från ett litet och splittrat land, till en stormakt.Av många inom svensk historieskrivning beskrivs Gustav Vasa därför i första hand som en landsfader och skaparen av den svenska nationalstaten – ett fast sammanhållet Sverige med ett effektivt styre. Andra ser honom som en tyrann.

S Fördjupning

Gustav I (Vasa), Gustav Eriksson (Vasa), var Sveriges kung från 1523. Gustav Vasa – som aldrig kallades så under sin livstid – var genom sin mor (halvsyster till Kristina Gyllenstierna) besläktad med Sturarna och slogs på Sten Sture den yngres sida vid Brännkyrka 1518. Han fördes jämte Hemming Gadh och fyra andra ledande Stureanhängare som gissIan till Danmark efter slaget men lyckades fly och återvände via Lübeck till Sverige våren 1520. Från det Sturelojala Dalarna startade han sedan ett uppror mot kung Kristian II (berättelserna om hans äventyrliga flykt genom Dalarna undan danskarna har dock tillkommit långt senare). Med stöd från Lübeck blev upproret (senare kallat befrielsekriget) framgångsrikt, och den 6 juni 1523 valdes han till Sveriges kung.

Gustav Vasa framstår som det moderna Sveriges grundare och hyllades länge som frihetshjälte och landsfader, den vars hand ”har vårt Sverige murat / från grund och till tak” (skalden Carl Snoilsky). Det är dock osäkert hur pass långsiktiga kungens planer var från början. Det var konkreta finansiella problem som krigsskulden till Lübeck och kostnaderna för en stående armé som ledde till indragningen av kyrkans egendom (reformationen), de höjda skatterna och den utbyggda administrationen (centraliseringen av statsmakten). Först med tiden blev nationalstatsbygget en självgenererande process, konsoliderad (förstärkt) genom Västerås riksdag 1544. Det motstånd som dessa samhällsförändringar framkallade slogs hänsynslöst ned med våld och list. Den radikala inrikespolitiken kombinerades samtidigt med en försiktig utrikespolitik.

Gustav Vasas brev till sina fogdar – som vid sidan av alla förmaningar om sparsamhet innehåller utförliga instruktioner om allt från biskötsel till utrikeshandel – belyser både hans praktiska duglighet och ekonomiska sinnelag. I breven rörande barnens uppfostran framskymtar också ömma faderskänslor.

Med undantag för en viss musikalitet var Gustav Vasas kulturintresse obefintligt, vilket skiljer honom från samtida renässansfurstar ute i Europa. Han kostade dock på sina söner en förnämlig utbildning.