Nu ska jag berätta om en otrolig man. Frågan är om jag överdriver eller om detta nedan är vad jag upplevt, du/ni som läser detta avgör. Det hela startade en skön vår morgon när jag var ute och rastade min hund Nalle. (Ej i livet idag) Plötsligt blev det kallt och det kändes som det startade att snöa Nalle gnydde och tittade på Husse. DÅ plötsligt gick han bredvid oss en jägare med pilbåge och en död hare på ryggen. Ni ser konstiga ut sa den högreste blåögde mannen. Sedan var han borta, jag kollade i datorn när jag kom hem på medeltida kläder och fan hans klädesplagg som härstammade från tidigt 1500 tal.

Mötte Aron åter igen en solig vår morgon. Gick ut med svart ån i nutidens Nybro. Han dök upp han var bekymrad det var ont om föda och jakten gick dåligt han var orolig för kommande vinter. Han behövde ved mat mjöl rovor. Han försvinner in i dimman och är borta.

Besökare jag har träffat Aron flera gånger under några år. Men en dag kväll låg Aron bakbunden på stupstocken. Vad har hänt min vän säger jag svaret jag stal ved i kyrkan vi frös där hemma. Bilan viner Arons huvud skjils från kroppen jag känner att jag dör tillsammans med Aron. Det sista jag sa till Aron jag ska bedja för dig i min kyrka. Dagen efter gick jag till min kyrka och bad för Aron. Han var där och tog emot mig med tack broder.